funkar?
Jag försöker just nu installera ett program som gör att man kan lyssna på mina inlägg.
Jag återkommer..
Jo det funkade och jag och Maria har skrattat tills vi grät!
Annars har dagen gått åt till möte med Sensus och planeringen av metodutvecklingen!
Hejja oss!
Jag återkommer..
Jo det funkade och jag och Maria har skrattat tills vi grät!
Annars har dagen gått åt till möte med Sensus och planeringen av metodutvecklingen!
Hejja oss!
Kulturkalaset, check!
Kulturkalaset är förbi och vi fixade det.
En vecka fylld med workshops och diverse sociala sammanhang!
Allt gick super och vi är mkt nöjd. Tack till alla som var medoch hjälpte. Allt ifrån bärhjälpen med mattan till deltagande!
Vi hade under veckan 4 st Dj workshops. Det var fantastiskt. Ingen workshop var den andra lik.
Detta var första gången jag och Hanna körde tillsammans och framtiden ser SÅ ljus ut!
Vi hade besök av allt ifrån totala nybörjare till personer som kanske jobbat mer än vi.
Samtalen varierade ifrån play/pause till avancerad teknik och rent nördande!
Vi fick tillochmed besök från GP tv! Om man vill se inslaget så finns länk här nedan, tryck på texten!
http://gptv.abcdn.net/abPlayer3/default.html?path=gptv.abcdn.net/TV-ARKIV/Goteborg&playfile=12270_Kalasets_DJ-skola_Lar_dig_the_basics_96464.pls
lite bilder;
Vi hade sånt flyt att vi kunde dra upp hela programmet på en storbild vilket underlättade som tusan.
Vi fick reklam utanpå huset. Och som vanligt var jag glad och pigg men ar uppenbarligen svårt för att uttrycka detta på bild.
Utopias Dj lärare, Hanna och jag.
Min största skräck inför denna veckan var ju den AKADEMISKA kvarten. Dock gick detta superbra om jag själv får säga det!
En kvart går väldigt snabbt och jag kan ju faktiskt prata på ganska bra så innan jag visste ordet av så var jag klar.
En till sak på skräcklistan som jag kan pricka av!
Här sitter jag och talar oavbrutet i en kvart. Ni ser återigen vår snygga roll-up i högerkanten.
Vi hade även breakmattan med. Där höll jag till och visade lite tips och trix både med och utan rullen.
Här showar jag lite med en breakandes volontär som jobbade på kalaset.
Pia lärde sig att köra på bakjulet. Jag utnyttjade stödet!
Vi körde även battles!
Detta tillsammans med fantastiska Teater Kaiserin.
Ett battle går ut på att man utmanar varandra på mattan. I det battle som vi körde fick man köra alla stilar och uttryck.
Det blev en blandning av modern dans, breaking i och utan rullstol och såklart spex från Teater Kaiserin.
Jag skrattade så jag hade ont i magen resterande tid av kvällen.
Det bästa är också att både Lina och Maria från Teater Kaiserin kommer att hålla i Utopias metodutveckling i teater!
GRATTIS till oss!
Kulturkalaset får lätt 10 av 10, för Utopias del. Resten har jag dålig koll på för jag har bara jobbat.
Det har varit mkt stohej i Göteborg nu på senare. Det var Way out West festivalen i helgen.
Då invaderas hela Slottsskogen av musikintresserade personer som ofta är lite småfulla redan kl 12 på dagen.
Festivaler och tillgänglighet har väl aldrig varit så himla bra och det fick vi på papper i veckan. Dock fick detta ett lyckligt slut.
Såhär:
Min vän och kollega Sofia Jönsson ansökte om att få volontärjobba på festivalen i fjol. Först fick hon jobbet men senare inte pga hon satt i permobil och då fanns det inga arbetsuppgifter som passade. Men hon fick också informationen om att hon skulle höra av sig tidigt nästa år ( alltså i år) om hon ville volontära så skulle de fundera ut något.
Såhär skrev hon:
Hej (person vars namn jag inte nämner!)
Jag heter Sofia Jönsson och jag är mycket intresserad av att jobba som volontär under Way Out West i sommar. Jag har ett funktionshinder och sitter i permobil. Nu undrar jag om det finns någon möjlighet för mig att få jobb ändå. Eller är det ingen idé att söka ens? Jag sökte jobb första året och fick arbete men då berättade jag för sent om mitt funktionshinder så då fanns det inga arbetsuppgifter som passade. Hoppas det går bättre i år när jag är ute i lite bättre tid!
Om jag fick jobb så har jag stora språkkunskaper. Jag kan prata svenska, engelska, franska och spanska så jag tror att ni kan ha nytta av mig. Antingen som artistvärd eller någon form av kundkontakt. Jag kommer att ha med mig personlig assistent som hjälper mig att utföra arbetet utan problem.
Tacksam för svar!
/Sofia Jönsson
----------------------------
Detta skedde i god tid. Sofia väntade. Men inget svar.
Sofia berättade detta för mig och då skrev jag till dem och frågade. Väldigt snäll var jag i mitt mail:
Hej (person vars namn jag inte nämner!)
Sitter här med en av mina medarbetare som har sökt volontärsjobb hos er 2 år i rad.
Förra året fick hon inte jobbet pga avsaknaden av jobb för personer som sitter i permobil.
Ni bad henne då kontakta er i tid till detta år och det gjorde hon.
2 mail detta år är skickade och ni har inte ens svarat.
Min fråga nu är finns det inte möjligheter för personer utan full funktion att jobba hos er och isf förtjänar dessa inte ens ett svar?
Jag har många vänner som ska jobba som volontärer som inte har haft problem med mailkontakten eller informationen.
Det minsta man kan begära är ett svar.
Därför skriver jag nu och frågar dig för jag antar att det är något som har blivit fel.
Mvh IKI
-----------------------
Väldigt snabbt fick vi detta svaret;
Hej Iki & Sofia,
Hoppas allt är bra. Jag har fått tagit del av detta mail nedan samt Sofias mail från i Maj i år.
Jag vill verkligen be om ursäkt, så här ska det ju verkligen inte gå till. Har egentligen ingenting att säga till vårt försvar förutom att ibland blir det bara fel när man försöker göra rätt; jag har pratat med de ansvariga för volontärerna och de har hela tiden haft som självklart mål att hitta en vettig uppgift som du ska kunna genomföra oavsett funktionshinder eller ej. Pga hård arbetsbelastning, mycket stress och en önskan att kunna komma fram med med en konstruktiv uppgift istället för ett tråkigt ”nej” så blev det dock motsatt verkan, svaret uteblev helt.
Vad det gäller sakfrågan; om det finns uppgifter på våra festivaler för funktionshindrade volontärer så ska vi verkligen tänka till och komma fram med något konstruktivt till nästa års festivaler. Tyvärr är det inte så självklart som vi skulle vilja att det var, rent allmänt så är det relativt mycket fysiskt arbete för våra volontärer, det är mycket bära, bygga osv. Men vi har ju andra uppgifter som inte är av den karaktären, tex på incheckningen osv. Men låt oss hålla kontakten till våren; maila direkt till mig så fort du ser på vår hemsida att vi börjar söka volontärer till nästa års festivaler.
Om det är så att du råkar vara i Göteborg i helgen och fortfarande inte köpt biljett till festivalen så är det minsta vi kan göra att erbjuda dig en fribiljett, maila tillbaka till mig om du är intresserad av det i så fall.
Mvh / Morgan
------------
Bra bra! Sofia fick gå på Robyn som hon ville och jag ska maila Morgan och erbjuda mig att hjälpa till med just sådana här saker inför nästa festival. Hoppas detta åtgärdas för man kan ju inte be om ursäkt för evigt!
Auf Wieder!
En vecka fylld med workshops och diverse sociala sammanhang!
Allt gick super och vi är mkt nöjd. Tack till alla som var medoch hjälpte. Allt ifrån bärhjälpen med mattan till deltagande!
Vi hade under veckan 4 st Dj workshops. Det var fantastiskt. Ingen workshop var den andra lik.
Detta var första gången jag och Hanna körde tillsammans och framtiden ser SÅ ljus ut!
Vi hade besök av allt ifrån totala nybörjare till personer som kanske jobbat mer än vi.
Samtalen varierade ifrån play/pause till avancerad teknik och rent nördande!
Vi fick tillochmed besök från GP tv! Om man vill se inslaget så finns länk här nedan, tryck på texten!
http://gptv.abcdn.net/abPlayer3/default.html?path=gptv.abcdn.net/TV-ARKIV/Goteborg&playfile=12270_Kalasets_DJ-skola_Lar_dig_the_basics_96464.pls
lite bilder;
Vi hade sånt flyt att vi kunde dra upp hela programmet på en storbild vilket underlättade som tusan.
Vi fick reklam utanpå huset. Och som vanligt var jag glad och pigg men ar uppenbarligen svårt för att uttrycka detta på bild.
Utopias Dj lärare, Hanna och jag.
Min största skräck inför denna veckan var ju den AKADEMISKA kvarten. Dock gick detta superbra om jag själv får säga det!
En kvart går väldigt snabbt och jag kan ju faktiskt prata på ganska bra så innan jag visste ordet av så var jag klar.
En till sak på skräcklistan som jag kan pricka av!
Här sitter jag och talar oavbrutet i en kvart. Ni ser återigen vår snygga roll-up i högerkanten.
Vi hade även breakmattan med. Där höll jag till och visade lite tips och trix både med och utan rullen.
Här showar jag lite med en breakandes volontär som jobbade på kalaset.
Pia lärde sig att köra på bakjulet. Jag utnyttjade stödet!
Vi körde även battles!
Detta tillsammans med fantastiska Teater Kaiserin.
Ett battle går ut på att man utmanar varandra på mattan. I det battle som vi körde fick man köra alla stilar och uttryck.
Det blev en blandning av modern dans, breaking i och utan rullstol och såklart spex från Teater Kaiserin.
Jag skrattade så jag hade ont i magen resterande tid av kvällen.
Det bästa är också att både Lina och Maria från Teater Kaiserin kommer att hålla i Utopias metodutveckling i teater!
GRATTIS till oss!
Kulturkalaset får lätt 10 av 10, för Utopias del. Resten har jag dålig koll på för jag har bara jobbat.
Det har varit mkt stohej i Göteborg nu på senare. Det var Way out West festivalen i helgen.
Då invaderas hela Slottsskogen av musikintresserade personer som ofta är lite småfulla redan kl 12 på dagen.
Festivaler och tillgänglighet har väl aldrig varit så himla bra och det fick vi på papper i veckan. Dock fick detta ett lyckligt slut.
Såhär:
Min vän och kollega Sofia Jönsson ansökte om att få volontärjobba på festivalen i fjol. Först fick hon jobbet men senare inte pga hon satt i permobil och då fanns det inga arbetsuppgifter som passade. Men hon fick också informationen om att hon skulle höra av sig tidigt nästa år ( alltså i år) om hon ville volontära så skulle de fundera ut något.
Såhär skrev hon:
Hej (person vars namn jag inte nämner!)
Jag heter Sofia Jönsson och jag är mycket intresserad av att jobba som volontär under Way Out West i sommar. Jag har ett funktionshinder och sitter i permobil. Nu undrar jag om det finns någon möjlighet för mig att få jobb ändå. Eller är det ingen idé att söka ens? Jag sökte jobb första året och fick arbete men då berättade jag för sent om mitt funktionshinder så då fanns det inga arbetsuppgifter som passade. Hoppas det går bättre i år när jag är ute i lite bättre tid!
Om jag fick jobb så har jag stora språkkunskaper. Jag kan prata svenska, engelska, franska och spanska så jag tror att ni kan ha nytta av mig. Antingen som artistvärd eller någon form av kundkontakt. Jag kommer att ha med mig personlig assistent som hjälper mig att utföra arbetet utan problem.
Tacksam för svar!
/Sofia Jönsson
----------------------------
Detta skedde i god tid. Sofia väntade. Men inget svar.
Sofia berättade detta för mig och då skrev jag till dem och frågade. Väldigt snäll var jag i mitt mail:
Hej (person vars namn jag inte nämner!)
Sitter här med en av mina medarbetare som har sökt volontärsjobb hos er 2 år i rad.
Förra året fick hon inte jobbet pga avsaknaden av jobb för personer som sitter i permobil.
Ni bad henne då kontakta er i tid till detta år och det gjorde hon.
2 mail detta år är skickade och ni har inte ens svarat.
Min fråga nu är finns det inte möjligheter för personer utan full funktion att jobba hos er och isf förtjänar dessa inte ens ett svar?
Jag har många vänner som ska jobba som volontärer som inte har haft problem med mailkontakten eller informationen.
Det minsta man kan begära är ett svar.
Därför skriver jag nu och frågar dig för jag antar att det är något som har blivit fel.
Mvh IKI
-----------------------
Väldigt snabbt fick vi detta svaret;
Hej Iki & Sofia,
Hoppas allt är bra. Jag har fått tagit del av detta mail nedan samt Sofias mail från i Maj i år.
Jag vill verkligen be om ursäkt, så här ska det ju verkligen inte gå till. Har egentligen ingenting att säga till vårt försvar förutom att ibland blir det bara fel när man försöker göra rätt; jag har pratat med de ansvariga för volontärerna och de har hela tiden haft som självklart mål att hitta en vettig uppgift som du ska kunna genomföra oavsett funktionshinder eller ej. Pga hård arbetsbelastning, mycket stress och en önskan att kunna komma fram med med en konstruktiv uppgift istället för ett tråkigt ”nej” så blev det dock motsatt verkan, svaret uteblev helt.
Vad det gäller sakfrågan; om det finns uppgifter på våra festivaler för funktionshindrade volontärer så ska vi verkligen tänka till och komma fram med något konstruktivt till nästa års festivaler. Tyvärr är det inte så självklart som vi skulle vilja att det var, rent allmänt så är det relativt mycket fysiskt arbete för våra volontärer, det är mycket bära, bygga osv. Men vi har ju andra uppgifter som inte är av den karaktären, tex på incheckningen osv. Men låt oss hålla kontakten till våren; maila direkt till mig så fort du ser på vår hemsida att vi börjar söka volontärer till nästa års festivaler.
Om det är så att du råkar vara i Göteborg i helgen och fortfarande inte köpt biljett till festivalen så är det minsta vi kan göra att erbjuda dig en fribiljett, maila tillbaka till mig om du är intresserad av det i så fall.
Mvh / Morgan
------------
Bra bra! Sofia fick gå på Robyn som hon ville och jag ska maila Morgan och erbjuda mig att hjälpa till med just sådana här saker inför nästa festival. Hoppas detta åtgärdas för man kan ju inte be om ursäkt för evigt!
Auf Wieder!
Kulturkalaset och inspirationen!
Vi fortsätter i den högst växeln och kommer att delta på Göteborgs Kulturkalas i veckan.
För att höja ribban så har Maria bokat in mig på en AKADEMISK kvart redan imorgon tisdag kl 17-17.15 i danstältet i Bältesspännarparken. Tack Maria för detta förtroende!
Här har hon bestämt att jag ska prata om kropp, funktion och rörelseförmåga och även berätta om dansutvecklingen som jag håller på med i rullstolen. Självklart skrämmer ordet AKADEMISK skiten ur mig men jag ska göra mitt bästa!
Efter detta kommer vi ha en breakmatta och rullstolen i Bältesspännarparken så man kan komma dit och breaka eller bara hänga.
Kl 19 blir det ett battle som Teater Kaiserin är med och fixar. Känns väldigt spännande.
Jag är ringrostig som en gammal kärra så jag hoppas någon kommer dit och kör järnet.
En dröm skulle ju vara om alla breakers kom dit och utmanade de moderna dansarna ifrån Danscentrum Väst. En fördom från min sida att de bara är moderna dansare men det står jag för!
Sen på onsdagn och torsdagen kommer jag och Hanna från Utopias Dj sektion att hålla i workshops med vårt superbord Hercules. Som är en dj konsoll där man jobbar ifrån datorn och mp3 filer.
Det feta med denna är att den är så liten, allt stort men i en liten sak.
Tänk alla cd skivor eller lp´s som man måste hantera byta osv om man spelar på annan utrustning. Plus att då blir det tex 2 cd spelar och en mixer att hålla koll på. Här finns allt i ett vilket då gör att om man inte är super rörlig så kan man fortfarande dj;a! TOPPEN!
Pärlan!
Kom dit och var med på workshopsen;
Onsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Torsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Kostandsfritt, man kan dock föranmäla sig om man säkert vill ha en plats på [email protected]
Detta sker i Bytikentältet, Leve klotet som ligger nere vid Göteborgs Operan.
Så även denna vecka kommer bli fullspäckad!
Tänkte lägga upp lite inspiration som jag fått det senaste.
Först ut har vi ett klipp som Erik skickade, tack som tusan! Min dag var räddad!
kolla (tryck på länken under!):
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5615892.ab
Sen fick jag ett tips av min kära vän Vilda om en konstnär som jag borde kolla upp.
Detta gjorde jag och gillade det verkligen. Personen heter Marc Quinn och i läkartidningen skrevs det såhär om just dessa verk som jag gillade;
--------------------------------
I en serie verk som Quinn producerade mellan 1999 och 2001 med titeln »The complete marbles« får vi ta del av skulpturer som föreställer vanliga nakna människor men med olika fysiska funktionshinder. Quinn sökte efter människor som saknade en eller ett par kroppsdelar, antingen sedan födseln eller som följd av en olycka. Han lät göra avgjutningar och anlitade sedan italienska hantverkare för att skapa skinande vita marmorskulpturer av deras fragmenterade kroppar. En av de utvalda modellerna var Tom Yendell, en något knubbig man utan armar men stabilt stående på kobenta ben, vilka håller upp hans lätt rundade buk. Ytterligare en modell för »The complete marbles« var Stuart Penn, som inför avgjutningen intagit en atletisk position där det förefaller som om han är på väg att svinga sig framåt. Stuart står på sitt vänstra normallånga ben, men foten, som balanserar hela kroppen, är en stump. Det högra benet, som pekar ut i luften, slutar vid knäet, och medan den högra armen är intakt slutar den vänstra armen strax nedanför armbågen. Kanske har han just kastat iväg en diskus och försöker hålla balansen för att inte trilla över den linje på marken som skulle kunna innebära en diskvalificering i de olympiska spelen. Det faktum att Quinn använt sig av marmor och placerat sina skulpturer på socklar infriar våra förväntningar på hur klassisk västerländsk konsthistoria kännetecknas enligt den grekiska och romerska epoken. I fallet med den atletiske Stuart Penn lät Quinn placera denna för oss samtida fragmenterade kropp i en utställningssal med en samling andra, långt äldre, skulpturer som söndrats av tidens tand. Trots de synliga likheterna mellan Quinns skulpturer och de från det antika Grekland är det våra fördomar om det fulländade kontra det vanskapta som konstnären ifrågasätter. Titeln »The complete marbles« berättar för oss att dessa marmorskulpturer är kompletta. Marc Quinn menar att trots att Tom Yendells och Stuart Penns kroppar är fragmenterade innebär det inte att de som människor skulle sakna fulländning. Den antika skulpturen, däremot, är idag endast en spillra av vad den en gång var. Den är inte längre ett exempel på fulländning eftersom den saknar en eller flera elementära kroppsdelar, och därmed kan den antika skulpturen inte längre manifestera den ideala människokroppen. Den antika skulpturen kan som mest påminna oss om forna tiders ideal, och gentemot detta ideal kan konstnärer som Quinn belysa vår tids tankar och förutfattade meningar om vad som är en normal eller en avvikande kropp.
---------------------------
Här är bilder ifrån Trafalgar square, fantastiskt!
Tack tack för att det finns männsikor som tänker utanför boxen.
Nu ska jag försöka göra detta och planera min AKADEMISKA kvart!
Ciao!
För att höja ribban så har Maria bokat in mig på en AKADEMISK kvart redan imorgon tisdag kl 17-17.15 i danstältet i Bältesspännarparken. Tack Maria för detta förtroende!
Här har hon bestämt att jag ska prata om kropp, funktion och rörelseförmåga och även berätta om dansutvecklingen som jag håller på med i rullstolen. Självklart skrämmer ordet AKADEMISK skiten ur mig men jag ska göra mitt bästa!
Efter detta kommer vi ha en breakmatta och rullstolen i Bältesspännarparken så man kan komma dit och breaka eller bara hänga.
Kl 19 blir det ett battle som Teater Kaiserin är med och fixar. Känns väldigt spännande.
Jag är ringrostig som en gammal kärra så jag hoppas någon kommer dit och kör järnet.
En dröm skulle ju vara om alla breakers kom dit och utmanade de moderna dansarna ifrån Danscentrum Väst. En fördom från min sida att de bara är moderna dansare men det står jag för!
Sen på onsdagn och torsdagen kommer jag och Hanna från Utopias Dj sektion att hålla i workshops med vårt superbord Hercules. Som är en dj konsoll där man jobbar ifrån datorn och mp3 filer.
Det feta med denna är att den är så liten, allt stort men i en liten sak.
Tänk alla cd skivor eller lp´s som man måste hantera byta osv om man spelar på annan utrustning. Plus att då blir det tex 2 cd spelar och en mixer att hålla koll på. Här finns allt i ett vilket då gör att om man inte är super rörlig så kan man fortfarande dj;a! TOPPEN!
Pärlan!
Kom dit och var med på workshopsen;
Onsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Torsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Kostandsfritt, man kan dock föranmäla sig om man säkert vill ha en plats på [email protected]
Detta sker i Bytikentältet, Leve klotet som ligger nere vid Göteborgs Operan.
Så även denna vecka kommer bli fullspäckad!
Tänkte lägga upp lite inspiration som jag fått det senaste.
Först ut har vi ett klipp som Erik skickade, tack som tusan! Min dag var räddad!
kolla (tryck på länken under!):
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5615892.ab
Sen fick jag ett tips av min kära vän Vilda om en konstnär som jag borde kolla upp.
Detta gjorde jag och gillade det verkligen. Personen heter Marc Quinn och i läkartidningen skrevs det såhär om just dessa verk som jag gillade;
--------------------------------
I en serie verk som Quinn producerade mellan 1999 och 2001 med titeln »The complete marbles« får vi ta del av skulpturer som föreställer vanliga nakna människor men med olika fysiska funktionshinder. Quinn sökte efter människor som saknade en eller ett par kroppsdelar, antingen sedan födseln eller som följd av en olycka. Han lät göra avgjutningar och anlitade sedan italienska hantverkare för att skapa skinande vita marmorskulpturer av deras fragmenterade kroppar. En av de utvalda modellerna var Tom Yendell, en något knubbig man utan armar men stabilt stående på kobenta ben, vilka håller upp hans lätt rundade buk. Ytterligare en modell för »The complete marbles« var Stuart Penn, som inför avgjutningen intagit en atletisk position där det förefaller som om han är på väg att svinga sig framåt. Stuart står på sitt vänstra normallånga ben, men foten, som balanserar hela kroppen, är en stump. Det högra benet, som pekar ut i luften, slutar vid knäet, och medan den högra armen är intakt slutar den vänstra armen strax nedanför armbågen. Kanske har han just kastat iväg en diskus och försöker hålla balansen för att inte trilla över den linje på marken som skulle kunna innebära en diskvalificering i de olympiska spelen. Det faktum att Quinn använt sig av marmor och placerat sina skulpturer på socklar infriar våra förväntningar på hur klassisk västerländsk konsthistoria kännetecknas enligt den grekiska och romerska epoken. I fallet med den atletiske Stuart Penn lät Quinn placera denna för oss samtida fragmenterade kropp i en utställningssal med en samling andra, långt äldre, skulpturer som söndrats av tidens tand. Trots de synliga likheterna mellan Quinns skulpturer och de från det antika Grekland är det våra fördomar om det fulländade kontra det vanskapta som konstnären ifrågasätter. Titeln »The complete marbles« berättar för oss att dessa marmorskulpturer är kompletta. Marc Quinn menar att trots att Tom Yendells och Stuart Penns kroppar är fragmenterade innebär det inte att de som människor skulle sakna fulländning. Den antika skulpturen, däremot, är idag endast en spillra av vad den en gång var. Den är inte längre ett exempel på fulländning eftersom den saknar en eller flera elementära kroppsdelar, och därmed kan den antika skulpturen inte längre manifestera den ideala människokroppen. Den antika skulpturen kan som mest påminna oss om forna tiders ideal, och gentemot detta ideal kan konstnärer som Quinn belysa vår tids tankar och förutfattade meningar om vad som är en normal eller en avvikande kropp.
---------------------------
Här är bilder ifrån Trafalgar square, fantastiskt!
Tack tack för att det finns männsikor som tänker utanför boxen.
Nu ska jag försöka göra detta och planera min AKADEMISKA kvart!
Ciao!
PRIDE och Hufvudstaden!
Nu äntligen kommer rapporten!
Jag har jobbat lika mkt som ett väggur och är nu helt slut. Blev även sjuk och fick vänta med att åka hem.
Men det har varit värt!
Vi tar det från början:
Först var det föredraget: Att skapa inkluderande miljöer
Detta gick väldigt bra och jag tyckte vi kom fram till bra saker. Frågan angående ljudnivåer kom bl.a upp.
Om man har hörelnedsättning eller tinitus eller inte tål högt ljud. Vem får som dem vill???
Målet är att kunna ha båda tyckte alla klubbarna, en nivå med lägre ljud och en med högre ljud så högt som man får ha det om man följer reglerna.
Vi tog även upp ämnet angående lokaler och tillgänglighet. Här kom vi fram till att otillgänglighet inte alltid behöver handla om okunskap eller att man inte har tänkt tanken utan också pengar. Små ideella klubbar har inte mkt pengar men tillgängliga stora lokaler kostar skjortan att hyra. Här snackar vi mest pengar vinner!
Här pratade vi också om tillgänglighet på information, flyers osv.
Jag tror att detta samtalet gav många av dessa klubbar lite att tänka på och jobba med på ett väldigt bra sätt!
Sen var det dax för min attityd workshop i Pride Garden. Detta var tillsammans med Pride Ung.
Workshopen var kl 12 så tyvärr hade inga ungdomar vaknat! Så det kom ingen.
Men vi hade iaf fixat världens snyggast t-shirts med Utopia på och vi har även den fräschaste ROLLUPEN!
Jag är glad, ungdomarna måste ju få sova!
Vi gick och tröståt i Kungshallen och visade iaf upp våra snygga tröjor.
Maria och min mat i sin snygga tröja. Dock på fel håll..
Senare denna dag var det dax för rullstols workshop och första dagen med Battle of the Wheels, rullstolsrace!
Utanför Pride Garden var Utopia med på en sketstor skylt!
Workshopen gick toppen och banan som vi byggde upp var toppen.
Den gick till ungefär såhär:
Först började man med att stå stilla i en kvadrat sen gick startskotten och klockan började ticka.
Övning ett var att man skulle köra upp på en ramp och sen över 3 lastpallar, vilket var klurigt för man åkte lätt ner med hjulen i mellanrummen på pallen. Sen ramp ner också.
Övning två var att köra en väldigt tight sicksack mellan 6 porslinstomtar, och om man välte fick man 5 sek plus på slut tiden.
Efter detta kom 2 trösklar. Vi hade byggt med 2 plankor något som skulle symbolisera ganska stora men ändå normalstora trösklar.
Sen var det terräng, 20 meter på en gräsmatta och 20 meter på grusplan.
Snabbt vidare till 5 träd som man skulle köra slalom mellan och till sist en raksträcka där man sen stannade i kvadraten där man började.
Snitt tiden låg på typ 4 minuter. Sen kom två proffs och körde på 1, 17! Jag hann dock aldrig köra, haha!
Men det gick superbra och var väldigt uppskattat.
På workshopen gjorde vi lite trix och man fick lära sig manövrera stolen.
Bara första dagen var det nog 50 personer där.
Banan fortsatte varje dag och där var folk varje dag. Dock höll detta på att bli värsta floppen.
Jag hade sagt till arrangörerna att jag behövde aktiva stolar. Men när jag kom dit hade de blivit i tutade att de hyrt aktiva stlar men det var det inte! Hur mkt vi än strippade dem så var de sjukt svåra att köra med!
Såhär såg den ut när vi strippat den så mkt som vi kunde. Men detta är ju fortfarande en fotölj på hjul!
Jag blev skit arg och de fick ringa till företaget som HYRT ut dessa att de fick komma och hämta dem.
Jag ringde Håkan Sandh på SMOK som fixade aktiva stolar när jag hade workshop i Sthlm förra gången och vi fick en annan kontakt. Så tack vara Håkan fick vi en kontakt som kunde ge oss aktiva stolar!
Battle of Wheels var en hit! Folk som inte kört rulle innan är väldigt roliga att undervisa.
Och det var toppen att det kom så många som var proffs som kunde lära mig lite.
Sammanlagt tror jag att vi hade 5 trill baklänges och det var ju inte så farligt.
Läs mer om detta och se bilderna på Stockholm Prides egna hemsida:
http://stockholmpride.org/Journal/Tisdag-287/Artiklar/Full-rulle-i-Garden/
(tryck på länken ovan!)
Under veckan var det också en massa bra föredrag och filmer som FHOBIT fixade.
Fhobit är en riksförening för funktionshindrade homosexuella, bisexuella och transpersoner.
www.fhobit.se
På lördagen sen var det dax för den stora paraden.
Hela veckan hade jag jagat ljudsystem. vagn, permobiler och folk som ville hjälpa till.
Jag hade vind i seglet och fick låna en vagn som stod i Lavas källare. Jennifer där var underbar och hjälpte mig att fixa.TACK!
Världens snyggast vagn!
Vi hyrde ett monstersystem som skulle spela musik och som då skulle dras fram av vagnen.
Jag hade till och med sån tur att Sofia från Utopia kom upp till Sthlm och kunde tänka sig att hjälpa till att dra detta med sin permobil!!! Nu kunde inget bli fel tänkte jag. Där bet jag mig i låret..
På lördagsmorgon hämtade jag vagnen och drog den från Kulturhuset till Humlegården där paraden skulle börja.Efter detta fortsatte jag at göra den 4 timmar långa musikmixen som skulle pumpas ut.
Jag är kung på att planera med en marginal på 2 sekunder så slutet på mixen gjordes live på vagen i Humlegården.
Folk som passerade tittade på mig väldigt länge och undrade om alla chipsen var i påsen!
Den svarta halsduken förhindrade motljus och regndroppar!
Klubbarna som vi sammarbetade med hämtade ljudsystemet och vi monterade detta på vagnen.
Allt verkade toppen!
Vi startade ljudet och det pumpade ut hög skit bra musik! i 3 minuter! Sen dog det, först ljudsystemet som först började glappa och sen övergick till att inte funka alls. Efter detta dog elgeneratorn! Så när det väl var dax att gå var det helt tyst.
Att tillägga var då alla människor som kommit för att gå med oss! Ungefär 100 personer!
Ångesten var total och irritationen på Billebro som vi hyrt ljudet av för massa pengar var ännu värre!
Denna dagen hamnar lätt på listan för mina värsta dagar i livet!
Vi gick iaf paraden, tyst, eller ja utan musik.
Men det var underbara utropare som ropade ut flaken, de fick oss att känna lite stolthet!Tack Lina och Tasso!
Vi ser iaf väldigt glada ut. Erika från Utopia teater, jag och Sofia är i täten och drar.
Ett hundra kilo tungt icke fungerande ljudsystem, 2 klubbarrangörer plus Chrisse!
Efter detta blev jag deppig och var tvungen att unna mig ett bungy jump i Pride Park.
En upplevelse jag sent glömmer. 90 meter rakt ut ner i ett gummiband. Det hjälpte! Min mor gillade inte mitt terapi hopp dock..
Jag kände också väldigt stolthet över vänner och bekanta som gör ett hästjobb med Pride.
Helt plötsligt ser vi Anna på storbildsskärmen.
Anna är vice ordförande och vi träffades för några år sen genom klubb arrangörsskapet. Då kände jag stolthet! Vad bra alla är som ror i land saker de vill göra och fixar helt enorma saker.
Vad bra vi alla är! Ibland tror jag verkligen på uttrycket allt är möjligt. IBLAND; inte i paraden..
Jag avslutade vistelsen i Sthlm med att hjälpa Högkvarteret att tillgänglighetsgöra sina lokaler så bra det går.
De skriver såhär om sig själva på hemsidan: www.hogkvarteret.se
Jag har jobbat lika mkt som ett väggur och är nu helt slut. Blev även sjuk och fick vänta med att åka hem.
Men det har varit värt!
Vi tar det från början:
Först var det föredraget: Att skapa inkluderande miljöer
Detta gick väldigt bra och jag tyckte vi kom fram till bra saker. Frågan angående ljudnivåer kom bl.a upp.
Om man har hörelnedsättning eller tinitus eller inte tål högt ljud. Vem får som dem vill???
Målet är att kunna ha båda tyckte alla klubbarna, en nivå med lägre ljud och en med högre ljud så högt som man får ha det om man följer reglerna.
Vi tog även upp ämnet angående lokaler och tillgänglighet. Här kom vi fram till att otillgänglighet inte alltid behöver handla om okunskap eller att man inte har tänkt tanken utan också pengar. Små ideella klubbar har inte mkt pengar men tillgängliga stora lokaler kostar skjortan att hyra. Här snackar vi mest pengar vinner!
Här pratade vi också om tillgänglighet på information, flyers osv.
Jag tror att detta samtalet gav många av dessa klubbar lite att tänka på och jobba med på ett väldigt bra sätt!
Sen var det dax för min attityd workshop i Pride Garden. Detta var tillsammans med Pride Ung.
Workshopen var kl 12 så tyvärr hade inga ungdomar vaknat! Så det kom ingen.
Men vi hade iaf fixat världens snyggast t-shirts med Utopia på och vi har även den fräschaste ROLLUPEN!
Jag är glad, ungdomarna måste ju få sova!
Vi gick och tröståt i Kungshallen och visade iaf upp våra snygga tröjor.
Maria och min mat i sin snygga tröja. Dock på fel håll..
Senare denna dag var det dax för rullstols workshop och första dagen med Battle of the Wheels, rullstolsrace!
Utanför Pride Garden var Utopia med på en sketstor skylt!
Workshopen gick toppen och banan som vi byggde upp var toppen.
Den gick till ungefär såhär:
Först började man med att stå stilla i en kvadrat sen gick startskotten och klockan började ticka.
Övning ett var att man skulle köra upp på en ramp och sen över 3 lastpallar, vilket var klurigt för man åkte lätt ner med hjulen i mellanrummen på pallen. Sen ramp ner också.
Övning två var att köra en väldigt tight sicksack mellan 6 porslinstomtar, och om man välte fick man 5 sek plus på slut tiden.
Efter detta kom 2 trösklar. Vi hade byggt med 2 plankor något som skulle symbolisera ganska stora men ändå normalstora trösklar.
Sen var det terräng, 20 meter på en gräsmatta och 20 meter på grusplan.
Snabbt vidare till 5 träd som man skulle köra slalom mellan och till sist en raksträcka där man sen stannade i kvadraten där man började.
Snitt tiden låg på typ 4 minuter. Sen kom två proffs och körde på 1, 17! Jag hann dock aldrig köra, haha!
Men det gick superbra och var väldigt uppskattat.
På workshopen gjorde vi lite trix och man fick lära sig manövrera stolen.
Bara första dagen var det nog 50 personer där.
Banan fortsatte varje dag och där var folk varje dag. Dock höll detta på att bli värsta floppen.
Jag hade sagt till arrangörerna att jag behövde aktiva stolar. Men när jag kom dit hade de blivit i tutade att de hyrt aktiva stlar men det var det inte! Hur mkt vi än strippade dem så var de sjukt svåra att köra med!
Såhär såg den ut när vi strippat den så mkt som vi kunde. Men detta är ju fortfarande en fotölj på hjul!
Jag blev skit arg och de fick ringa till företaget som HYRT ut dessa att de fick komma och hämta dem.
Jag ringde Håkan Sandh på SMOK som fixade aktiva stolar när jag hade workshop i Sthlm förra gången och vi fick en annan kontakt. Så tack vara Håkan fick vi en kontakt som kunde ge oss aktiva stolar!
Battle of Wheels var en hit! Folk som inte kört rulle innan är väldigt roliga att undervisa.
Och det var toppen att det kom så många som var proffs som kunde lära mig lite.
Sammanlagt tror jag att vi hade 5 trill baklänges och det var ju inte så farligt.
Läs mer om detta och se bilderna på Stockholm Prides egna hemsida:
http://stockholmpride.org/Journal/Tisdag-287/Artiklar/Full-rulle-i-Garden/
(tryck på länken ovan!)
Under veckan var det också en massa bra föredrag och filmer som FHOBIT fixade.
Fhobit är en riksförening för funktionshindrade homosexuella, bisexuella och transpersoner.
www.fhobit.se
På lördagen sen var det dax för den stora paraden.
Hela veckan hade jag jagat ljudsystem. vagn, permobiler och folk som ville hjälpa till.
Jag hade vind i seglet och fick låna en vagn som stod i Lavas källare. Jennifer där var underbar och hjälpte mig att fixa.TACK!
Världens snyggast vagn!
Vi hyrde ett monstersystem som skulle spela musik och som då skulle dras fram av vagnen.
Jag hade till och med sån tur att Sofia från Utopia kom upp till Sthlm och kunde tänka sig att hjälpa till att dra detta med sin permobil!!! Nu kunde inget bli fel tänkte jag. Där bet jag mig i låret..
På lördagsmorgon hämtade jag vagnen och drog den från Kulturhuset till Humlegården där paraden skulle börja.Efter detta fortsatte jag at göra den 4 timmar långa musikmixen som skulle pumpas ut.
Jag är kung på att planera med en marginal på 2 sekunder så slutet på mixen gjordes live på vagen i Humlegården.
Folk som passerade tittade på mig väldigt länge och undrade om alla chipsen var i påsen!
Den svarta halsduken förhindrade motljus och regndroppar!
Klubbarna som vi sammarbetade med hämtade ljudsystemet och vi monterade detta på vagnen.
Allt verkade toppen!
Vi startade ljudet och det pumpade ut hög skit bra musik! i 3 minuter! Sen dog det, först ljudsystemet som först började glappa och sen övergick till att inte funka alls. Efter detta dog elgeneratorn! Så när det väl var dax att gå var det helt tyst.
Att tillägga var då alla människor som kommit för att gå med oss! Ungefär 100 personer!
Ångesten var total och irritationen på Billebro som vi hyrt ljudet av för massa pengar var ännu värre!
Denna dagen hamnar lätt på listan för mina värsta dagar i livet!
Vi gick iaf paraden, tyst, eller ja utan musik.
Men det var underbara utropare som ropade ut flaken, de fick oss att känna lite stolthet!Tack Lina och Tasso!
Vi ser iaf väldigt glada ut. Erika från Utopia teater, jag och Sofia är i täten och drar.
Ett hundra kilo tungt icke fungerande ljudsystem, 2 klubbarrangörer plus Chrisse!
Efter detta blev jag deppig och var tvungen att unna mig ett bungy jump i Pride Park.
En upplevelse jag sent glömmer. 90 meter rakt ut ner i ett gummiband. Det hjälpte! Min mor gillade inte mitt terapi hopp dock..
Jag kände också väldigt stolthet över vänner och bekanta som gör ett hästjobb med Pride.
Helt plötsligt ser vi Anna på storbildsskärmen.
Anna är vice ordförande och vi träffades för några år sen genom klubb arrangörsskapet. Då kände jag stolthet! Vad bra alla är som ror i land saker de vill göra och fixar helt enorma saker.
Vad bra vi alla är! Ibland tror jag verkligen på uttrycket allt är möjligt. IBLAND; inte i paraden..
Jag avslutade vistelsen i Sthlm med att hjälpa Högkvarteret att tillgänglighetsgöra sina lokaler så bra det går.
De skriver såhär om sig själva på hemsidan: www.hogkvarteret.se
Högkvarteret är en bar. Som också är en scen. Som också är ett galleri. En bar dit du, utan stor plånbok men med gigantiska visioner, kan gå när du vill dricka en öl eller äta mat. Med en scen och ett galleri där du alltid kan vänta dig något du inte väntat dig.
Högkvarteret är för dig som är aktivist, konstnär, artist, musiker, arrangör, festmakare, poet, filmskapare, debattör, författare, förläggare, redaktör, föreningsföreträdare, organisatör, eller du som kort och gott har visioner om en lokal där dina drömmar kan bli till verklighet.
Högkvarteret är ditt att förvandla, en plats där allt omöjligt blir möjligt. Ett utrymme som är ditt, mitt och allas som letar efter ett queert utopia.
Högkvarteret är snart. 5 kvällar i veckan, med start den 27:e augusti, på Närkesgatan 8 i Stockholm. På riktigt.
--------------
Deras lokal är dock inte så tillgänglig och här kommer vi ju verkligen in på det jag skrev om innan. lokaler pengar och ideella verksamheter. Men det är fantastiskt tycker jag att de är peppade på att fixa allt man kan fixa och sen ha en vision av att allt ska bli tillgängligt. Vi gick igen lite allt möjligt som hörselslinga, punktskrift, tröskel och dörrbredd mm.
Jag tror det kommer blir great och det var verkligen super att få vara en tillgänglighets polis som gick igenom lokalen med måttband och papper! Jag kände mig som en viktigt person!
Nu sitter jag på tåget hem efter att varit riktigt sjuk. Att jobba i 7 dagar nonstop kan inte rekomenderas av doktorn.
Känner mig dock redan lite bättre så imorn är jag tillbaka på kontoret för att hugga tag i Kulturkalaset i Göteborg, metodutveckling och allt annat detta året har framför sig!
Nu har jag även skrivit en mindre BOK!
adjö.
