Kulturkalaset och inspirationen!
Vi fortsätter i den högst växeln och kommer att delta på Göteborgs Kulturkalas i veckan.
För att höja ribban så har Maria bokat in mig på en AKADEMISK kvart redan imorgon tisdag kl 17-17.15 i danstältet i Bältesspännarparken. Tack Maria för detta förtroende!
Här har hon bestämt att jag ska prata om kropp, funktion och rörelseförmåga och även berätta om dansutvecklingen som jag håller på med i rullstolen. Självklart skrämmer ordet AKADEMISK skiten ur mig men jag ska göra mitt bästa!
Efter detta kommer vi ha en breakmatta och rullstolen i Bältesspännarparken så man kan komma dit och breaka eller bara hänga.
Kl 19 blir det ett battle som Teater Kaiserin är med och fixar. Känns väldigt spännande.
Jag är ringrostig som en gammal kärra så jag hoppas någon kommer dit och kör järnet.
En dröm skulle ju vara om alla breakers kom dit och utmanade de moderna dansarna ifrån Danscentrum Väst. En fördom från min sida att de bara är moderna dansare men det står jag för!
Sen på onsdagn och torsdagen kommer jag och Hanna från Utopias Dj sektion att hålla i workshops med vårt superbord Hercules. Som är en dj konsoll där man jobbar ifrån datorn och mp3 filer.
Det feta med denna är att den är så liten, allt stort men i en liten sak.
Tänk alla cd skivor eller lp´s som man måste hantera byta osv om man spelar på annan utrustning. Plus att då blir det tex 2 cd spelar och en mixer att hålla koll på. Här finns allt i ett vilket då gör att om man inte är super rörlig så kan man fortfarande dj;a! TOPPEN!
Pärlan!
Kom dit och var med på workshopsen;
Onsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Torsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Kostandsfritt, man kan dock föranmäla sig om man säkert vill ha en plats på [email protected]
Detta sker i Bytikentältet, Leve klotet som ligger nere vid Göteborgs Operan.
Så även denna vecka kommer bli fullspäckad!
Tänkte lägga upp lite inspiration som jag fått det senaste.
Först ut har vi ett klipp som Erik skickade, tack som tusan! Min dag var räddad!
kolla (tryck på länken under!):
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5615892.ab
Sen fick jag ett tips av min kära vän Vilda om en konstnär som jag borde kolla upp.
Detta gjorde jag och gillade det verkligen. Personen heter Marc Quinn och i läkartidningen skrevs det såhär om just dessa verk som jag gillade;
--------------------------------
I en serie verk som Quinn producerade mellan 1999 och 2001 med titeln »The complete marbles« får vi ta del av skulpturer som föreställer vanliga nakna människor men med olika fysiska funktionshinder. Quinn sökte efter människor som saknade en eller ett par kroppsdelar, antingen sedan födseln eller som följd av en olycka. Han lät göra avgjutningar och anlitade sedan italienska hantverkare för att skapa skinande vita marmorskulpturer av deras fragmenterade kroppar. En av de utvalda modellerna var Tom Yendell, en något knubbig man utan armar men stabilt stående på kobenta ben, vilka håller upp hans lätt rundade buk. Ytterligare en modell för »The complete marbles« var Stuart Penn, som inför avgjutningen intagit en atletisk position där det förefaller som om han är på väg att svinga sig framåt. Stuart står på sitt vänstra normallånga ben, men foten, som balanserar hela kroppen, är en stump. Det högra benet, som pekar ut i luften, slutar vid knäet, och medan den högra armen är intakt slutar den vänstra armen strax nedanför armbågen. Kanske har han just kastat iväg en diskus och försöker hålla balansen för att inte trilla över den linje på marken som skulle kunna innebära en diskvalificering i de olympiska spelen. Det faktum att Quinn använt sig av marmor och placerat sina skulpturer på socklar infriar våra förväntningar på hur klassisk västerländsk konsthistoria kännetecknas enligt den grekiska och romerska epoken. I fallet med den atletiske Stuart Penn lät Quinn placera denna för oss samtida fragmenterade kropp i en utställningssal med en samling andra, långt äldre, skulpturer som söndrats av tidens tand. Trots de synliga likheterna mellan Quinns skulpturer och de från det antika Grekland är det våra fördomar om det fulländade kontra det vanskapta som konstnären ifrågasätter. Titeln »The complete marbles« berättar för oss att dessa marmorskulpturer är kompletta. Marc Quinn menar att trots att Tom Yendells och Stuart Penns kroppar är fragmenterade innebär det inte att de som människor skulle sakna fulländning. Den antika skulpturen, däremot, är idag endast en spillra av vad den en gång var. Den är inte längre ett exempel på fulländning eftersom den saknar en eller flera elementära kroppsdelar, och därmed kan den antika skulpturen inte längre manifestera den ideala människokroppen. Den antika skulpturen kan som mest påminna oss om forna tiders ideal, och gentemot detta ideal kan konstnärer som Quinn belysa vår tids tankar och förutfattade meningar om vad som är en normal eller en avvikande kropp.
---------------------------
Här är bilder ifrån Trafalgar square, fantastiskt!
Tack tack för att det finns männsikor som tänker utanför boxen.
Nu ska jag försöka göra detta och planera min AKADEMISKA kvart!
Ciao!
För att höja ribban så har Maria bokat in mig på en AKADEMISK kvart redan imorgon tisdag kl 17-17.15 i danstältet i Bältesspännarparken. Tack Maria för detta förtroende!
Här har hon bestämt att jag ska prata om kropp, funktion och rörelseförmåga och även berätta om dansutvecklingen som jag håller på med i rullstolen. Självklart skrämmer ordet AKADEMISK skiten ur mig men jag ska göra mitt bästa!
Efter detta kommer vi ha en breakmatta och rullstolen i Bältesspännarparken så man kan komma dit och breaka eller bara hänga.
Kl 19 blir det ett battle som Teater Kaiserin är med och fixar. Känns väldigt spännande.
Jag är ringrostig som en gammal kärra så jag hoppas någon kommer dit och kör järnet.
En dröm skulle ju vara om alla breakers kom dit och utmanade de moderna dansarna ifrån Danscentrum Väst. En fördom från min sida att de bara är moderna dansare men det står jag för!
Sen på onsdagn och torsdagen kommer jag och Hanna från Utopias Dj sektion att hålla i workshops med vårt superbord Hercules. Som är en dj konsoll där man jobbar ifrån datorn och mp3 filer.
Det feta med denna är att den är så liten, allt stort men i en liten sak.
Tänk alla cd skivor eller lp´s som man måste hantera byta osv om man spelar på annan utrustning. Plus att då blir det tex 2 cd spelar och en mixer att hålla koll på. Här finns allt i ett vilket då gör att om man inte är super rörlig så kan man fortfarande dj;a! TOPPEN!
Pärlan!
Kom dit och var med på workshopsen;
Onsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Torsdag 11-12.30 eller 13-14.30
Kostandsfritt, man kan dock föranmäla sig om man säkert vill ha en plats på [email protected]
Detta sker i Bytikentältet, Leve klotet som ligger nere vid Göteborgs Operan.
Så även denna vecka kommer bli fullspäckad!
Tänkte lägga upp lite inspiration som jag fått det senaste.
Först ut har vi ett klipp som Erik skickade, tack som tusan! Min dag var räddad!
kolla (tryck på länken under!):
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5615892.ab
Sen fick jag ett tips av min kära vän Vilda om en konstnär som jag borde kolla upp.
Detta gjorde jag och gillade det verkligen. Personen heter Marc Quinn och i läkartidningen skrevs det såhär om just dessa verk som jag gillade;
--------------------------------
I en serie verk som Quinn producerade mellan 1999 och 2001 med titeln »The complete marbles« får vi ta del av skulpturer som föreställer vanliga nakna människor men med olika fysiska funktionshinder. Quinn sökte efter människor som saknade en eller ett par kroppsdelar, antingen sedan födseln eller som följd av en olycka. Han lät göra avgjutningar och anlitade sedan italienska hantverkare för att skapa skinande vita marmorskulpturer av deras fragmenterade kroppar. En av de utvalda modellerna var Tom Yendell, en något knubbig man utan armar men stabilt stående på kobenta ben, vilka håller upp hans lätt rundade buk. Ytterligare en modell för »The complete marbles« var Stuart Penn, som inför avgjutningen intagit en atletisk position där det förefaller som om han är på väg att svinga sig framåt. Stuart står på sitt vänstra normallånga ben, men foten, som balanserar hela kroppen, är en stump. Det högra benet, som pekar ut i luften, slutar vid knäet, och medan den högra armen är intakt slutar den vänstra armen strax nedanför armbågen. Kanske har han just kastat iväg en diskus och försöker hålla balansen för att inte trilla över den linje på marken som skulle kunna innebära en diskvalificering i de olympiska spelen. Det faktum att Quinn använt sig av marmor och placerat sina skulpturer på socklar infriar våra förväntningar på hur klassisk västerländsk konsthistoria kännetecknas enligt den grekiska och romerska epoken. I fallet med den atletiske Stuart Penn lät Quinn placera denna för oss samtida fragmenterade kropp i en utställningssal med en samling andra, långt äldre, skulpturer som söndrats av tidens tand. Trots de synliga likheterna mellan Quinns skulpturer och de från det antika Grekland är det våra fördomar om det fulländade kontra det vanskapta som konstnären ifrågasätter. Titeln »The complete marbles« berättar för oss att dessa marmorskulpturer är kompletta. Marc Quinn menar att trots att Tom Yendells och Stuart Penns kroppar är fragmenterade innebär det inte att de som människor skulle sakna fulländning. Den antika skulpturen, däremot, är idag endast en spillra av vad den en gång var. Den är inte längre ett exempel på fulländning eftersom den saknar en eller flera elementära kroppsdelar, och därmed kan den antika skulpturen inte längre manifestera den ideala människokroppen. Den antika skulpturen kan som mest påminna oss om forna tiders ideal, och gentemot detta ideal kan konstnärer som Quinn belysa vår tids tankar och förutfattade meningar om vad som är en normal eller en avvikande kropp.
---------------------------
Här är bilder ifrån Trafalgar square, fantastiskt!
Tack tack för att det finns männsikor som tänker utanför boxen.
Nu ska jag försöka göra detta och planera min AKADEMISKA kvart!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
