vad gör vi???????
Nu är det v.37 eller 36? Allting går så himla snabbt. Snart sitter jag i ett centralt kulturhus som heter Utopia och omges av en sprudlande verksamhet. Eller jag hoppas ju det!
Just nu känns det iaf som att mitt liv går i 190, möten workshops konferenser osv.
Denna vecka och de kommande veckorna så försöker vi knyta ihop banden till att kicka igång metodutveckligen.
Självklart är det svårt att hitta lokaler som inte finns men vi är ganska bra på det!
I tisdags så var jag tex på Fängelset och kollade lokaler.
Värsta bra stället som jag önskar att fler kände till. Och tyvärr så hade nog en grotta i skogen varit lättare att hitta till. Eller så är det jag som är förvirrad. Men i ordet tillgänglig så tycker jag att informations biten är ganska viktig.
Om jag hoppas av på en hållplats som sen ska leda mig till mitt mål så skulle tex skyltning och information runt, kring och på huset underlätta för många. Eller iaf för mig. Jag hade lite svårt att hitta men jag kanske undgick all information.
Såhär ser det iaf ut från utsidan;
På andra sidan hittar man en ramp och lokalen i sig funkar relativt bra i tillgänglighets synpunkt.
Allting är ju relativt.
Det byggs hela tiden nya saker, nya byggnader men tillgängligheten blir inte bättre.
Att bygga en ny lokal där man får gå in bakvägen med rullstol är inte respektabelt tycker jag.
Varför inte bygga ingång för alla?
Jag gillade Fängelset och hoppas vi kan sammarbeta och köra DJ workshops i deras lokaler.
Framför allt så var de himla trevliga!
I tisdags så höll jag också ett föredrag på Kulturverkstan. Här utbildar sig projektledare och jag höll en föreläsning för klassen som precis börjat. De har temat Staden-för vem?
Jag berättade om Utopia och vi pratade såklart om tillgänglighet. Vad kan de som nyutbildade projektledare göra för att just deras projekt ska vara tillgängliga.
Det var väldigt spännande. 30 personer som både var nyfikna men även lite provocerade.
Det är alltid kul med lite mothugg och jag tänker att det i längden bara gör en starkare.
Tex fick jag den klassiska;" Bra ide´ Iki men detta är ju ett drömprojekt. Hur ska man kunna göra något för ALLA?
Det funkar ju inte."
Även ett frågeställandeöver att vi inte inkluderade penisonärer.
OCH självklart kan man inte göra något för ALLA om man tänker så. Men skulle jag tänka så skulle jag lika gärna kunna lägga mig ner och sluta andas. Det dör fortfarande tusentals barn i Afrika varje sekund som inte kommer att få det ett dugg bättre för att jag bygger upp Utopia.
Penisonärsfrågan är även ett sorgligt kapitel och jag hoppas att någon av dessa projektledare kanske kan fixa något för de då.
Men i det stora hela var det en mkt lärorik dag och jag gillade verkligen att föreläsa.
Jag hoppas att de som lyssnade har fått en tillgänglighets tanke som stannar kvar.
Jag fick även tusentals tips om bra organisationer och ställen som jag kan kontakta!
Resterande tid av denna vecka går till planering av metodutveckligen och letande efter personer som vill delta och hjälpa oss några meter närmre vårt mål!
Adjö.
Just nu känns det iaf som att mitt liv går i 190, möten workshops konferenser osv.
Denna vecka och de kommande veckorna så försöker vi knyta ihop banden till att kicka igång metodutveckligen.
Självklart är det svårt att hitta lokaler som inte finns men vi är ganska bra på det!
I tisdags så var jag tex på Fängelset och kollade lokaler.
Värsta bra stället som jag önskar att fler kände till. Och tyvärr så hade nog en grotta i skogen varit lättare att hitta till. Eller så är det jag som är förvirrad. Men i ordet tillgänglig så tycker jag att informations biten är ganska viktig.
Om jag hoppas av på en hållplats som sen ska leda mig till mitt mål så skulle tex skyltning och information runt, kring och på huset underlätta för många. Eller iaf för mig. Jag hade lite svårt att hitta men jag kanske undgick all information.
Såhär ser det iaf ut från utsidan;
På andra sidan hittar man en ramp och lokalen i sig funkar relativt bra i tillgänglighets synpunkt.
Allting är ju relativt.
Det byggs hela tiden nya saker, nya byggnader men tillgängligheten blir inte bättre.
Att bygga en ny lokal där man får gå in bakvägen med rullstol är inte respektabelt tycker jag.
Varför inte bygga ingång för alla?
Jag gillade Fängelset och hoppas vi kan sammarbeta och köra DJ workshops i deras lokaler.
Framför allt så var de himla trevliga!
I tisdags så höll jag också ett föredrag på Kulturverkstan. Här utbildar sig projektledare och jag höll en föreläsning för klassen som precis börjat. De har temat Staden-för vem?
Jag berättade om Utopia och vi pratade såklart om tillgänglighet. Vad kan de som nyutbildade projektledare göra för att just deras projekt ska vara tillgängliga.
Det var väldigt spännande. 30 personer som både var nyfikna men även lite provocerade.
Det är alltid kul med lite mothugg och jag tänker att det i längden bara gör en starkare.
Tex fick jag den klassiska;" Bra ide´ Iki men detta är ju ett drömprojekt. Hur ska man kunna göra något för ALLA?
Det funkar ju inte."
Även ett frågeställandeöver att vi inte inkluderade penisonärer.
OCH självklart kan man inte göra något för ALLA om man tänker så. Men skulle jag tänka så skulle jag lika gärna kunna lägga mig ner och sluta andas. Det dör fortfarande tusentals barn i Afrika varje sekund som inte kommer att få det ett dugg bättre för att jag bygger upp Utopia.
Penisonärsfrågan är även ett sorgligt kapitel och jag hoppas att någon av dessa projektledare kanske kan fixa något för de då.
Men i det stora hela var det en mkt lärorik dag och jag gillade verkligen att föreläsa.
Jag hoppas att de som lyssnade har fått en tillgänglighets tanke som stannar kvar.
Jag fick även tusentals tips om bra organisationer och ställen som jag kan kontakta!
Resterande tid av denna vecka går till planering av metodutveckligen och letande efter personer som vill delta och hjälpa oss några meter närmre vårt mål!
Adjö.
Kommentarer
Trackback
