iki utopia

Nu har det hänt en massa och händer hela tiden saker. Jag har bara problem med att hinna blogga om allt!
Bättre att visa i film!
Här är iaf filmen ifrån Konferensen som jag har övat inför och skrivit om här på bloggen:



Jag har även hunnit vara i Sthlm en vända och föreläst för Malin Hellkvist Selléns produktionsgrupp.
Det gick super, var mysigt och trevligt och man får alltid ut något av att föreläsa. Alla har sina egna tankar kring funktion och tillgänglighet.Speciellt roligt att diskutera med proffesionella dansare bl.a och personer som gjort väldigt många saker på och bakom en scen!
Inom Rimliga Gränser måste man hålla ögonen öppna för!

Nu åker jag igen till Sthlm och ska bl.a köra en dansworkshop men även på ett besök på Palatset.

Såhär står det på deras hemsida:
Palatset ska bli en nationalscen, ett kulturcentrum fyllt med alla sorters upplevelser för barn, unga och lekfulla. Ett unikt och magiskt hus där tiden har stått stilla sedan 1891. Gamla riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm ska förvandlas till Palatset – på åtta våningar och fem tusen kvadratmeter ska det bubbla av kreativitet. Vårt ledord är tillsammans. Tillsammans med er ska vi skapa ett kulturpalats som inte har sin motsvarighet någonstans i världen. Palatset öppnar 2011.
www.palatset.se

Lotta från Palatset och jag träffades på Arvsfondsdagen. Och nu ska jag äntligen få veta mer, spännande!
Uppdatering kommer!

Utopias utopi är ju ett ställe där bl.a funktion, bakgrund, kön inte ska spela någon roll.
Detta är dock faktorer som spelar väldigt stor roll i dagens samhälle.
Bara igår så blev jag ombedd att skicka in lite press bilder till en tidningsartikel. Detta gjorde jag, jag skickade denna bild:


Det är ifrån när jag jobbade med Aktiva tjejer i Malmö.

Efter ett tag fick jag svaret;

Hej!

Tack för bilderna! Vem är det på bilderna och vad gör han? Kan gissa att han deltar i någon aktivitet, men det vore bra med lite mer information.
Har du dessutom någon bild på dig själv skulle det vara jättebra. Det behöver inte vara någon spektakulär bild utan jag vill bara kunna ta med en liten porträttbild, så att vi får ett ansikte till intervjun med dig. Det blir så anonymt annars …
----------------------------

Väldigt spännande!
Detta är dock inte första gången jag tas för kille.
Under uppträdandet på konferensen den 25 nov hörde en kollega till mig någon i publiken säga;
-Vem är han, hur gammal är han, 12?

Detta faktum tycker jag är väldigt spännande. Mitt utseende är ju endast baserat på vad jag trivs med för stunden.
Just nu är det kort hår och byxor. Spännande att detta tar så mkt energi och tankar.
Och sådana här saker gäller ju inte endast kön eller utseende. Funktion är ju något samhället också direkt tittar och utvärderar om. Men varför är det såhär?
Är det relevant? Hur jag än ser ut, 12 eller 26 år så gör jag ett jobb, just nu som projektledare för Utopia.
Behöver man veta mer och behöver man verkligen lägga energi på detta?
Något att fundera på!

Tills vidare, nu åker jag till hufvudstaden!