iki utopia

Nu har jag bloggat en tid och berättat vad som har hänt, vad som har gjorts osv.
För några veckor sen så pratade jag med min vän Trifa. Trifa hade läst bloggen, gillade den men önskade mer  personliga kommentarer. Jag har funderat en massa och nu kännerjag mig redo. Från och med nu ska jag faktiskt vara helt ärlig!

Idag sitter jag nämligen på en heldag på Världskulturmuseet. Det är internationella Frivilligdagen 2008.
Dagen består av seminarier workshops och liknande.
Vi är ett helt crew ifrån Kultur Ungdom här som ska delta!



Vi är faktiskt oerhört kompetenta.Nu är ju inte jag med men jag talat för de andra!

Vi var och lyssnade på ett föredrag om FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder.
Det är väl nu mina personliga åsikter ska redovisas..

Jag blir så himla less på att vi idag, 2008, håller föredrag där vi talar såhär och inte verkar ha en analys alls utan mest klappa varandra på axeln!
I dagsläget kan vi liksom skicka upp människor i rymden, ha kontakt med hela världen genom IT och en massa mer men vi kan inte åstakomma ett samhälle som är till för ALLA!
Och vi kan heller inte se personer för vad dem är utan vi måste sätta in dem i ett fack; funktionshindrad, utvecklingsstörd osv. Varken funktionsHINDRAD, funktionsNEDSATT eller UTVECKLINGSSTÖRD klingar så himla positivt!!
Men isället för att reflektera över detta så klappar vi oss själva på axeln för att vi har tagit bort orden invalid och handikappad!
HALLÅ PERSONALEN!

Jag anser att det är samhället och vi/de som accepterar detta som är FUNKTIONSHINDRADE!
 Självklart är konventionen bra och att det händer saker men i jämnförelse till allt annat så är det pinsamt!

Efter denna pers så fick vi gå på ett föredrag som hette "10 vanliga missförstånd om ungas rättigheter, inflytande och engagemang."
Maja Frankel var super och det talades om bl.a den ignorans och mindervärdighet som finns gentemot ungdomar. Även frågeställningar kring barn och ungdomar med icke svensk bakgrund. Mkt bra!
Väldigt peppande och bra förutom då att det satt 2 äldre damer bakom mig som pratade igenom hela föredraget, undrade högljutt hur gammal den här flickan var egentligen som häll föredraget och skyllde även ungdomarnas icke engagemang på att tvåsamheten försvunnit! Visst är det underbart när man får grädde på moset! Tack kära ni!

Sen fick jag blackout och gick till Universeums shoppen och maskerade mig.
Jag har hört på teve att om man blir provocerad ska man antingen räkna till tio eller gå därifrån. jag gick.



Om man ska se det postitiva i det negativa så kanske det bara är bra att se , höra och uppleva saker som man inte själv kan stå för. För att då kunna förändra till något annat.

Tex igår besökte jag en målarkurs som ABF ordnar i sammarbete med De Handikappades Riksförbund.
Jag stannade i 20 minuter, sen höll jag på att smälla av.
MEN, detta gjorde mig ju otroligt inspirerad till att fixa de bäta målarkurserna ever med Utopia!
En kurs där man inte talat till deltagarna med bebisröst, inte dumförklarar deltagarna, inte ger samma kritik som man kanske skulle gett ett förskolebarn osv. Jag tar alltså med mig det som är bra!

Lena hade målat grymma tavlor som man kan gå och se på ABF's utställning!


Nu ska jag gå på fler föredrag och förhoppningsvis bli inspirerad!

ciao!